Burg Erprath, slottsruin i Neuss, Tyskland

Burg Erprath är en tvådelad motte-ruin vid Gillbachs utflöde i Erft, omkring 850 meter väster om St. Paulus-kyrkan i Weckhoven. Huvudborgen består av en fyra meter hög kulle med 18 meters diameter vid basen och en bevarad 4,8 meter hög, 6,5 meter lång mursektion av bostadstornet på dess södra sida. Förborgen låg 20 meter sydväst om denna på en platå som mäter 20 gånger 30 meter och är en till två meter hög, med en fem till sju meter bred, nu försumpad vallgrav på sydostsidan.

Burg Erprath byggdes på 1200-talet som säte för herrarna av Erprath, vars självständiga herradöme omnämns som ”Erproide” 1391. Efter att familjen dog ut på 1300-talet övergick egendomen till grevarna av Virneburg. Den 21 december 1405 sålde Ruprecht von Virneburg borgen till Kölns ärkebiskop Friedrich III von Saarwerden; därefter tjänade den som kurkölnisk landborg fram till förstörelsen i Truchsessiska kriget 1586.

Bostadstornet byggdes med romerskt rivningsmaterial, vilket var vanligt under medeltiden när byggare återanvände forntida sten och tegel. Detta tillvägagångssätt visar hur slottsherrar införlivade spår av tidigare civilisationer i sina nya strukturer.

Platsen ligger ungefär 850 meter väster om St. Paulus-kyrkan i Weckhoven och är lätt att få syn på vid punkten där floderna möts. Besökare bör förvänta sig ojämn mark och ta med väderskydd, eftersom ruinen ligger i öppen terräng.

Utgrävningar 1984 avslöjade resterna av en träbro och ett ekpalisadstaket som förband huvudslottet med dess yttre befästning. Dessa arkeologiska fynd visar hur platsen delades in i separata försvarszoner.