Prinz-Carl-Palais, Stadspalats i gamla stan, München, Tyskland

Prinz-Carl-Palais är ett tidigt nyklassicistiskt palats uppfört 1804–1806 efter ritningar av Karl von Fischer. Den ljust gula tvåvåningsfasaden bär rött tegeltak, en triangulär gavel med tandlist över fyra höga kolonner och en rundbågig trädörr med överljus under en stenbalkong med balustrad. En utskjutande sydlig risalit vetter mot en trädgård; lejonskulpturer markerar entrén.

Karl von Fischer ritade palatset 1803 för abbé Pierre de Salabert, tidigare lärare till kung Maximilian I Josef, och det uppfördes 1804–1806. När Salabert dog 1807 köpte kungen byggnaden; 1825 gav hans son Ludwig I den till sin bror prins Carl, som lät Jean-Baptiste Métevier och Anton Schwanthaler dekorera rummen. Från 1876 inhyste det Österrike-Ungerns diplomatiska beskickning och 1924 blev det residens för Bayerns ministerpresidenter.

Namnet påminner om prins Carl, bror till kung Ludwig I., som fick byggnaden 1825 och lät Jean-Baptiste Métevier och Anton Schwanthaler dekorera rummen. Sedan 1924 tjänar den som residens för Bayerns ministerpresidenter, en roll den har än i dag.

Palatset är lätt att hitta i gamla stan och kan ses utifrån när som helst. Det är inte regelbundet öppet för besökare, så det är värt att i förväg kontrollera om guidade turer eller öppna dagar är tillgängliga.

Från 1876 inhyste palatset den österrikisk-ungerska diplomatiska beskickningen, inte i mitten av 1800-talet. 1924 blev det residens för Bayerns ministerpresidenter. Den tvåvåningsbyggnaden avslutas med en takbalustrad över en upphöjd rustik sockel, och lejonskulpturerna vid entrén skulle föreställa den bayerska kronan.