Fountains in Leipzig, Vattenfontäner i Leipzig, Tyskland

Fontänerna i Leipzig är en samling historiska och moderna vattenanläggningar utspridda över staden, inte en enda plats. Den äldsta bevarade fontänen är Mendebrunnen på Augustusplatz, uppförd 1883–86 av Adolf Gnauth med figurer av Jacob Ungerer, vars nästan 18 m höga obelisk kröns av en förgylld figur. Mägdebrunnen, invigd 1906, har en sexkantig bassäng av vit musselkalksten och en livsstor bronskvinna som bär vatten, en hänvisning till Lieschen i Goethes Faust I. Löwenbrunnen på Naschmarkt, återuppförd 1918, innehåller ett järnpumphandtag i lejonform som formgavs omkring 1820 av Johann Gottfried Schadow.

Leipzigs fontäner tjänade först vattenförsörjningen: Gyllene fontänen på torget nämns redan 1495 och byggdes om i renässansstil av stadens stenhuggare Greger Richter 1581/82. En ledning från 1504 från Marienborn-källan vid Thonberg försörjde Paulinerklostret och offentliga vattentråg; en plan från 1693 visar 24 offentliga fontäner i de fyra stadsdelarna. Den äldsta bevarade, Mendebrunnen på Augustusplatz, uppfördes 1883–86 av Adolf Gnauth med figurer av Jacob Ungerer, bekostad genom ett arv från köpmannänkan Pauline Mende.

Märchenbrunnen på promenaden vid Dittrichring, skapad av Josef Mágr 1906, visar Hans och Greta i sin mellersta grotta, med en häxa och en korp i sten ovanför. Bronsrelieferna vid bänkarna skildrar scener ur sagan: att gå vilse i skogen, att hitta pepparkakshuset och att återvända hem. De ursprungliga bronsfigurerna smältes ner för vapenindustrin 1942; de nuvarande gjordes av Elfriede Ducke och Hanna Studnitzka 1965.

Leipzigs fontäner står på offentliga torg och gator och nås till fots; Mendebrunnen ligger framför Gewandhaus vid Augustusplatz, Märchenbrunnen vid Dittrichrings promenad och Löwenbrunnen på Naschmarkt. År 2022 drev stadens kontor för grönområden och vatten 19 fontäner och vattenspel. Mägdebrunnen flyttades omkring 1955 när Roßplatz byggdes om.

Leipzigs äldsta bevarade fontän är Mendebrunnen på Augustusplatz, uppförd 1883–86 av Adolf Gnauth med figurer av Jacob Ungerer. Den kostade 189 000 guldmark, betalade ur köpmansänkan Pauline Mendes testamente. Författaren Egon Erwin Kisch antog att hon drev bordell och skänkte pengarna som botgöring; historien visade sig senare vara en förväxling.