Dominican monastery of St Paul in Leipzig, Kloster i Leipzig, Tyskland

Dominikanerklostret St. Pauli i Leipzig låg söder om Grimmaporten, mellan Grimmaische Strasse, gamla Neumarkt och stadsmuren. Kyrkan, som 1240 vigdes åt aposteln Paulus, var en flat takhall med ett enskeppigt välvt kor; klosterbyggnaderna låg söderut och gården sydväst.

Dominikaner från Erfurt bosatte sig 1229 i Leipzig på mark som riddaren Heinrich von Wahren skänkt söder om Grimmaische Tor. Stiftelsebrevet undertecknades 1231 av markgreve Henrik av Meissen, då omkring 16 år, och kyrkan invigdes till aposteln Paulus 1240. Efter reformationen måste munkarna lämna staden 1539; 1543 överlämnade kurfurste Moritz klostret till Leipzigs universitet och Martin Luther invigde kyrkan som protestantisk kyrka 1545.

Munkarna kallades ofta felaktigt Pauliner efter sin kyrkas skyddshelgon, trots att de tillhörde dominikanorden. Kyrkan, som invigdes av Martin Luther 1545, blev universitetets aula och gudstjänstlokal. Klostrets mest kända medlem var Johannes Tetzel, avlatsförkunnaren som inträdde 1489 och dog här 1519.

Platsen finns inte längre som en synlig struktur idag, men dess historia kan spåras på den tidigare platsen i Leipzig. Besökare kan hitta historiska markörer eller information på platsen som dokumenterar det tidigare klostret.

Munkarna kallades ofta felaktigt Pauliner efter sin kyrkas skyddspatron, fast de tillhörde dominikanorden. Den mest kände medlemmen var Johannes Tetzel, som inträdde i Leipzigklostret 1489, återvände 1518 och dog där 1519; hans avlatsförkunnelse utmanade Luther.