Narthang Monastery, Tibetanskt buddhistiskt kloster i Samzhubzê-distriktet, Tibet, Kina.

Narthangklostret ligger 15 km väster om Shigatse vid vägen mellan Kina och Nepal. Dess fem huvudbyggnader och stora recitationshall jämnades med marken 1966; i dag kan bara lertegelfundamenten urskiljas, medan delar av de höga fästningsmurarna i mongolisk stil fortfarande står kvar bakom en by vid vägen.

Narthang grundades 1153 av Tumtön Lodrö Drakpa, lärjunge till Sharawa Yonten Drak, och var ett kadamkloster samt det fjärde stora klostret i Tsang vid sidan av Shalu, Sakya och Tashilhunpo. Med stöd av den fjärde panchenlama, den femte dalailaman, Sönam Rapten och Güshi Khan blev det en filial till Tashi Lhunpo. 1966 jämnades dess fem huvudbyggnader och stora recitationshall med marken; kvar finns lertegelgrunder och delar av de mongoliskt präglade fästningsmurarna.

Narthang har fått sitt namn från tibetanskan för 'elefantsnabelns slätt', efter kullen och klippan där Atisha sägs ha förutsagt ett kloster. Dess tryckeri gav ut Narthang-upplagan av Kangyur och Tengyur, graverad under Polhané Sönam Topgyé på 1730- och 1740-talen; de första avdragen finns i Tashilhunpo och Potala.

Narthang ligger cirka 15 km väster om Shigatse, vid vägen mot Nepal, med de höga förfallna murarna synliga bakom en vägby. Några munkar har återvänt och flera mindre byggnader har restaurerats, medan de fem huvudbyggnaderna och den stora samlingssalen endast finns kvar som lertegelgrunder. Marken är ojämn och delvis blottad; avsätt tid för att försiktigt gå bland ruinerna.

Tryckeriet framställde Narthang-upplagan av Kangyur och Tengyur, snidad på 1730-talet under regenten Polhané Sonam Topgyal. Dess 108 Kangyur- och 215 Tengyur-volymer trycktes från träblock som förvarades i klostret; exemplar finns kvar i Tashilhunpo och Potala.