Menriklostret, Tibetanskt buddistiskt kloster i Kina

Menriklostret är ett bonkloster byggt i en brant bergssluttning på 4 700 meters höjd i Topgyel, Tsang. Dess vita byggnader med röda horisontella band och gyllene tak stiger i terrasser längs sluttningen, med en guldkrönt spira vid vänstra kanten. Det hade fyra kollegier – Lingmey, Lingto, Lingkey och Lingzur – med tolv avdelningar och 400 till 500 munkar 1959.

Menri grundades 1405 av Nyammé Shérap Gyeltsen (1356–1416) från Gyarong på sluttningen av berget Shari Phowa i Topgyel, Tsang, inom Bru-linjen och Yéru Wensakha-traditionen. Det tidigare Menri, grundat 1072 som klostret Yéru Wensakha, förstördes av en översvämning 1386. Klostret hade 32 abbotar fram till 1966; 1967 återgrundades det i Dolanji, Himachal Pradesh, av Lungtok Tenpai Nyima och Lopön Tenzin Namdak.

Namnet Menri betyder "medicinberg", efter läkeväxterna och källorna på sluttningen. Varje månad hålls i Zhubukhang-hallen en bönesamling till skyddsguden, de tolv Zhubas fest, och årscykeln har dessutom samlingar på 29 och 15 dagar. Khenchen, abboten, räknas som bonreligionens andliga ledare.

Komplexet ligger på en brant bergssida som kräver säkert fotfäste när man utforskar olika områden och navigerar trappor mellan kollegierna. Höjden på 3800 meter bör beaktas under ett besök, eftersom fysisk acklimatisering hjälper till för bekväm rörelse.

Klostrets namn Menri (sman ri) betyder "medicinberg" och kommer från de medicinalväxter och medicinska källor som finns på berget där det byggdes. Den första anläggningen, Yéru Wensakha, grundades 1072 och förstördes av en översvämning 1386; det nuvarande klostret härrör från 1405. År 1967 återgrundades det i Dolanji i Himachal Pradesh, Indien, av Lungtok Tenpai Nyima och Lopön Tenzin Namdak.