Déviation de la Kander, Vattenregleringsstruktur i Bern, Schweiz

Kanderkorrektionen är en flodomledning vid Einigen, där Kander leddes till Thunsjön genom en tunnel i Strättligenhöjden. Tunneln rasade den 18 augusti 1714 och floden grävde ut Kanderschlucht i den lösa moränen. I dag syns kanalens mynning, ravinen och Kanderdeltat som sedan 1913 används för grusbrytning.

1711 godkände Berns råd Samuel Bodmers plan att skära genom Strättligenhöjden och leda Kander till Thunsjön; arbetet började i april 1711 och från 1712 ledde Samuel Jenner tunnelbygget, avbrutet av andra villmerkriget. Tunneln på omkring 300 meter blev klar i december 1713, men den 16 juli 1714 gav en sektion vika för vattentrycket och fem människor dog; den 18 augusti 1714 rasade hela tunneln och Kanders ravin bildades. Det var Schweiz första större vattenreglering.

Namnet Kanderkorrektion betecknar både arbetena 1711–1714 och deras oavsedda följd: den 16 juli 1714 gav en tunnelsektion vika för vattentrycket och fem personer omkom, och den 18 augusti 1714 rasade tunneln helt, varvid Kanderschlucht uppstod. Älven mynnar nu i sjön vid Einigen, och dess material bildade Kanderdeltat som sedan 1913 utnyttjas för grusutvinning.

Genombrottsplatsen ligger nära Einigen vid slutet av farledskanalen, där inloppet till avlastningstunneln från 2007–2009 står; ravinen är nedskuren i den lösa moränen under Strättligen. Kanderdeltat i sjön har brukats för grusuttag sedan 1913. Översvämningsrisken i Thun kvarstår, så undvik de lägre stränderna vid högvatten.

Raset 1714 krävde fem människoliv och den 18 augusti 1714 gav tunneln vika helt, varvid Kanderschlucht uppstod. Projektets ansvarige Samuel Bodmer, bagare och lantmätare, tvingades senare fly från Thun efter upprepade översvämningar. Kanderdeltat vid sjöns mynning har brukats för grusuttag sedan 1913.