Langwieser Viaduct, Järnvägsbro i Langwies, Schweiz.
Langwieser Viadukt är en enkelspårig järnvägsbro i armerad betong på linjen Chur–Arosa som korsar Plessur och Sapünerbach strax efter stationen Langwies. Dess 284 m längd omfattar en huvudbåge med 100 m spännvidd och 42 m pilhöjd, 13 öppningar och ett 3,7 m brett brodäck, 62 m över dalbottnen.
Linjen Chur–Arosa var den sista i Rätiska järnvägens stomnät som byggdes; viadukten restes 1912–1914 av entreprenören Züblin under ingenjören Hermann Schürch, med statiska beräkningar av Karl Arnstein. Huvudbågen på 100 m gjorde den till den första betongjärnvägsbron med den spännvidden. Linjen slogs samman med RhB 1942 och bron är i dag ett schweiziskt kulturminne av nationell betydelse.
Viadukten har namn efter Langwies, vars station ligger direkt vid brons ände på linjen Chur–Arosa. Linjen byggdes av det privata Chur-Arosa Bahn (ChA), som 1942 gick samman med Rätiska järnvägen av ekonomiska skäl. Bron är klassad som schweiziskt kulturminne av nationell betydelse.
Viadukten ligger strax ovanför stationen Langwies, där den meterspåriga linjen Chur–Arosa passerar; vandrare når den via stigarna från Langwies i Plessurdalen. Bygget är 284 m långt och har 13 öppningar, så hela bågen syns bara på avstånd. Tillfartsvägarna är smala och branta, och byggplatsen försörjdes från Chur på väg.
Träformen för huvudbågen byggdes av timmermannen Richard Coray från Trin och förbrukade 800 kubikmeter trä; den ansågs då vara en bedrift i sig. Vid det avslutande belastningsprovet gav ett ånglok och tre lastade godsvagnar en nedböjning på mindre än 1 mm.
Gemenskapen av nyfikna resenärer
AroundUs samlar tusentals utvalda platser, lokala tips och dolda pärlor, dagligen berikade av 93 632 bidragsgivare världen över.
