Halifax-Dartmouth Ferry Service, Offentlig färjetjänst i Halifax, Kanada

Halifax-Dartmouth-färjetjänsten förbinder centrala Halifax med två terminaler över hamnen med regelbundna dagliga rutter. Tjänsten fungerar som en del av det bredare kollektivtrafiksystemet och samordnas med busscheman under hela dagen.

I november 1750 utsåg Nova Scotias regering John Connor att driva båtar mellan Halifax och ett sågverk i Dartmouth; hans kontrakt förnyades 1752, vilket markerade starten för den officiella allmänna färjetrafiken. 1816 följde den hästdrivna färjan Sherbrooke, ersatt av ångfärjan Sir Charles Ogle 1830. Överfarten förblev den enda praktiska förbindelsen tills Angus L. Macdonald-bron öppnade 1955.

Nya färjor namnges genom offentliga namntävlingar: över 12 800 röster gick till namnet Christopher Stannix, efter en lokal reservist i The Princess Louise Fusiliers som dödades i Afghanistan i april 2007. Craig Blake hedrar en annan stupad medlem av Kanadas väpnade styrkor, och ett annat fartyg bär namnet Viola Desmond.

Passagerare kan använda enkelbiljetter som också gäller för busslinjer, vilket gör det enkelt att ansluta i kollektivtrafiknätet. Färjorna går ofta under dagen, med flera avgångar per timme under rusningstid.

Det första fartyget som byggdes särskilt för trafiken, Sherbrooke från 1816, var en hästfärja: nio hästar som gick i cirkel drev ett centralt skovelhjul. Den gick till 1830, då ångfärjan Sir Charles Ogle ersatte den. Färjan var det enda praktiska sättet att korsa Halifax hamn fram till öppnandet av Angus L. Macdonald-bron 1955.