Ursulines of Quebec, Kloster i Old Quebec, Kanada

Ursulinklosteret i Quebec är en komplex av stenbyggnader uppförda mellan 1600- och 1800-talen. Dess grå kvaderstensfasad har en central gavel krönt av ett öppet klocktorn med kors och staty, ett rosettfönster i en indragen båge och en mörk dubbeldörr under ett mindre välvt fönster. Kapellet, fullbordat i början av 1900-talet, bevarar en interiör från franska regimen, det enda intakta exemplet.

Ursulinerna landsteg i Québec den 1 augusti 1639 under ledning av Marie de l'Incarnation och änkan Marie-Madeleine de Chauvigny de la Peltrie, med patentbrev från Ludvig XIII daterade samma år. Efter tre år i nedre staden flyttade de till mark som Compagnie de la Nouvelle-France avstod; det första klostret brann 1650 och byggdes upp igen. Skadat av Wolfes bombardemang 1759, och i dess kapell begravdes Montcalm om natten.

Kapellets inredning härrör från den franska regimen och är det enda religiösa ensemble från den tiden som bevarats i sin helhet. Nordamerikas första firande av Jesu heliga hjärtas fest hölls i klostret den 18 juni 1700, och brödraskapets register börjar 1716.

Klostret ligger i Övre staden i Gamla Quebec, vid rue des Ursulines, en kort promenad från Notre-Dame-basilikan och place d'Armes. Nunnorna lämnade byggnaden i september 2018, så besök sker via kulturcentrets museum och inte genom klostergången. Den tunga trädörren har handtag endast på insidan, synligt från gatan.

Klostrets tunga trädörr hade ett handtag endast på insidan, avsett att hålla utomstående ute. Marie de l'Incarnation skrev också en helig historia på algonkin och en katekes på irokesiska. Den första firandet av Jesu hjärtas fest i Nya världen ägde rum i klostret den 18 juni 1700.