Sint-Waldetrudiskerk, Gotisk församlingskyrka i Herentals, Belgien.

Sint-Waldetrudiskerk är en basilika i brabantisk gotik med ett lågt korsningstorn mellan koret och långhuset, byggd av sandsten från Balegem och täckt med skiffer. Koret med kringgång och sidokapell är från 1417–1449, medan det treskeppiga långhuset med sju travéer påbörjades 1453. Västgaveln har en staty av skyddspatronen (1978, M. Peeters), och tornet försågs 1901 med en nålformig spira.

Bygget började på 1300-talet med det ovanliga korsningstornet, rest före tvärskeppen och långhuset. Koret, som tillskrivs Gillis van den Bossche, fullbordades 1449; det treskeppiga långhuset följde från 1453. Sedan det östra koret förfallit under generalstaterna (1576–1584) stängdes det med en tegelmur daterad 1626 och 1646. En sakristia tillkom 1785.

Kyrkan bevarar nio målningar av Herentals-släkten Francken, verksam under 1500- och 1600-talen, flera av dem triptyker. Det mest kända verket är altarskåpet från Bryssel, utfört omkring 1520 av Passier Borreman, som visar martyrdöden för Sankt Crispinus och Crispinianus, skomakarnas och garvarnas skyddshelgon. Efter 1584 fylldes de tjugo sidaltarna med målningar från Franckens verkstäder.

Ingången till kyrkan är via Kerkplein i centrala Herentals, och dörrarna är oftast öppna på fredag till söndag eftermiddag. Det är klokt att i förväg kontrollera exakta besökstider, eftersom de kan variera beroende på säsong.

Korsningstornet, det enda bevarade från 1300-talet, står mellan kor och långhus i stället för i väster, ovanligt för brabantisk gotik. Spiran från 1901 ersatte en klockformad kröning från 1796. Långhus och kor står dessutom snett mot det låga tvärskeppet.