Abdij van Hocht, Cistercienskloster i Lanaken, Belgien

Hocht kloster är ett cistercienskloster i Lanaken med byggnader i renässansstil som blandar religiösa och regionala byggnadstraditioner. Anläggningen har stenmurar, gårdar och olika funktionella områden som är typiska för stora klosteranläggningar.

Theodorus van Pietersheim grundade klostret omkring 1180 och bad klostret Eberbach, en dotter till Clairvaux, att skicka munkar, vilka han gav fiskerätt och tullrätt på Maas. 1216 lämnade munkarna platsen för att grunda Val-Dieu, och 1217 tog cisterciensernunnor från St. Salvator i Aachen över. Gemenskapen blev senare ett kapitel för världsliga kanonissor; från abbedissan Aleyde de Mérode (1574–1577) måste kandidaterna styrka åtta adelsquarter. Efter franska revolutionen sekulariserades godsen och övergick till privata familjer.

Namnet Hocht var det tidigare namnet på grevskapet Loon, där abboten grundades. Gemenskapen började med cisterciensermunkar, men från 1217 övertogs den av cisterciensernunnor från St. Salvator i Aachen, och klostret blev ett kapitel för sekulära kanonissor. Från abbedissan Aleyde de Mérode (1574–1577) måste kandidaterna bevisa åtta adelsquarter. Södra porten kallas Vondelingenpoort eftersom barn tidigare lämnades där.

Slottet, gårdsplanen och markerna är privat egendom och inte öppna för allmänheten; byggnaderna och den 1 km långa ringmuren är skyddade som monument. Portbyggnaden, uppförd av abbedissan Thérèse de Leefdael, syns från allmän väg, liksom de två sidoportarna Maastrichterpoort och Neerharenpoort med sina smidesjärngrindar från 1800-talet.

Vattenkvarnens byggnad i tegel med band av mergelsten är från 1603 och tros stå på platsen för äldre klosterbyggnader. 1908 byggdes den om till häststall med tillhörande vagnslider; en del rasade under en restaurering i slutet av 1900-talet.