Kolowratshöhle, Grottsystem i Salzburg, Österrike

Kolowratshöhle är ett omfattande grottsystem i Untersbergmassivet, med underjordiska gångar som sträcker sig över flera kilometer. Nätverket av naturliga korridorer och kamrar har formats av geologiska processer under miljontals år.

År 1842 upptäckte och utforskade en fäboddräng från närbelägna Obere Rosittenalm eller Meisterbaueralm denna isgrotta. Greve Franz Anton von Kolowrat-Liebsteinsky beviljade därefter ett generöst bidrag som gjorde det möjligt att anlägga stigen från Glanegg till grottan. En första större utflykt till grottan ägde rum den 5 oktober 1845 och rapporterades i Salzburger Zeitung samma dag.

Grottan är uppkallad efter greve Franz Anton von Kolowrat-Liebsteinsky, som efter upptäckten 1842 av en fäbodherde från närbelägna Rositten- eller Meisterbaueralm gav ett generöst bidrag; pengarna bekostade stigen från Glanegg upp till grottan. Den första större utflykten ägde rum den 5 oktober 1845 och skildrades i Salzburger Zeitung samma dag.

Grottan ligger på norra sidan av Untersbergmassivet inom Grödig kommun, och den historiska vägen dit utgår från Glanegg, där greve Kolowrat-Liebsteinsky finansierade stigen på 1840-talet. Ingångshallen har is, så golvet är halt och kallt även på sommaren; stadiga skor och varma, vattentåliga kläder behövs. Grottan är ett forskningsobjekt och inte en turistgrotta, så den är inte öppen för vanliga besökare.

Isytan i entréhallen på norra sidan av Untersbergmassivet användes en gång för skridskoåkning. Den smälte gradvis bort allt mer sedan grottans ingång förstorats konstgjort utan insikt. År 1876 iakttog Eberhard Fugger där istappar som smälte under sommaren.