Mount Barrow, Bergstopp i nordöstra Tasmanien, Australien

Mount Barrow är en platå täckt av jurassisk dolerit i nordöstra Tasmanien, 22 km ostnordost om Launceston, med en skarp topprygg vid den nordöstra änden som når 1 406 m. Platån sträcker sig omkring 3 km och har blockfält, tempererad urskogsregnskog samt subalpin och alpin vegetation. Nära toppen leder en smal grusväg till en parkeringsplats vid en gammal stenhydda.

Mount Barrow utgjorde länge ett hinder för nybyggare, ända in på 1800-talet. George Robinson och botanikern Robert William Lawrence utforskade den branta, skogbevuxna terrängen på 1830-talet, och Paul Strzelecki ledde en vetenskaplig expedition 1846. Från slutet av 1870-talet öppnade avverkning och röjning dalgångarna kring Nunamara, Patersonia och Diddleum Plains.

Berget ligger där Ben Lomond-nationens, Letteremairener-klanens i Tamardalen och Pyemmairrenerpairrener-klanens områden möttes. Det aboriginska namnet pialermeliggener nedtecknades av G.A. Robinson när han undersökte övre Pipers River; efterledet betyder klippor eller rasmark nära toppen, vilket stämmer med de blottade klippväggarna.

Vägen till toppen stängs periodvis på vintern på grund av snö; nära toppen blir den en smal grusväg som slutar vid en parkeringsplats intill en gammal stenhydda. Snögränsen ligger på omkring 1 100 meter och bäckar i sluttningen kan svälla till vattenfall efter kraftigt snöfall.

Toppen är den viktigaste sändarplatsen för tv och FM-radio i nordöstra Tasmanien. Eftersom is bildas på masterna har anläggningarna sköldar mot fallande is, och programmen når dem via mikrovågslänk i stället för fiberkabel. Elen kommer via en luftledning uppför östsluttningen.