Point Reyes National Seashore, Naturreservat i Marin County, USA

Point Reyes National Seashore omfattar 71 028 acres på en triangulär halvö i Marin County, Kalifornien. Den södra hälften är en skogsbeklädd ås som når 428 m vid Mount Wittenberg; norr är en lång landtunga som skiljer Tomales Bay från havet. Drakes Estero skär djupa fingrar i spetsen, där fyren står. Ljust beige och grå klippor faller mot vikar med mörk sand; vid udden har Nordamerikas högsta uppmätta vindhastighet, 212 km/h, registrerats.

I tusentals år låg coast miwok-byar med 75 till flera hundra invånare längs bäckarna; man fiskade med nät och jagade hjort och vaktel. Francis Drake slog troligen läger här 1579, och den 6 januari 1603 namngav Sebastián Vizcaíno udden Punta de los Reyes efter de tre vise männen. Kongressledamoten Clem Miller lade fram lagförslaget; området inrättades den 13 september 1962 under president Kennedy.

Namnet Punta de los Reyes kommer från Sebastián Vizcaíno, som siktade uddarna den 6 januari 1603, trettondedag jul. Coast miwok-byar med 75 till flera hundra invånare låg längs bäckarna och fiskade med flätade surfnät och droppnät. Sedan 1817, då en franciskansk missionsranch förde boskap till norra sidan av San Francisco-bukten, har boskapsskötseln fortsatt; vissa arrenden tillåter fortfarande kommersiellt bete.

Parken omfattar 100 miles (160 km) kust med stränder, flodmynningar och laguner; udden är den blåsigaste punkten på Nordamerikas stillahavskust, med en uppmätt vindby på 212 km/h. Earthquake Trail, en kort tolkningsstig, förklarar San Andreasförkastningens geologi. Fyren står på halvöns västra spets; den lilla staden Olema, cirka 3 miles (4,8 km) söder om Point Reyes Station, är porten in och har besökscentrum.

Halvön ligger på en separat del av jorden som kallas Salinian Block, åtskild från fastlandet av San Andreas-förkastningen. Detta geologiska drag har gjort att växter och bergarter har utvecklats här som skiljer sig från resten av Kaliforniens kust.