Lake Hillier, Saltsjö på Middle Island, Recherche-arkipelagen, Western Australia

Denna vattenmassa är 600 meter lång och 250 meter bred och visar rosa vatten som kontrasterar skarpt mot den omgivande täta pappersbark- och eukalyptusskogen och det blå vattnet i Södra oceanen bortom.

Matthew Flinders expedition nådde Middle Island den 15 januari 1802, och hans dagboksanteckningar räknas som den första skriftliga uppgiften om sjön, som han namngav efter William Hillier, besättningsman på HMS Investigator som dog i dysenteri den 20 maj 1803 innan fartyget lämnade ön. År 1889 flyttade Edward Andrews till ön med sina två söner för att utvinna saltavlagringarna och lämnade den efter omkring ett år; företaget misslyckades bland annat eftersom det utvunna saltet var giftigt att äta.

Aboriginska samhällen kände till denna vattenmassa långt före kolonial bosättning, och förstod dess plats inom öarnas ekosystem i Recherche-arkipelagen och de naturliga inslag som definierar denna avlägsna kustregion.

Besökare kan observera den genom dagliga sightseeingflyg från Esperance Airport, eftersom Middle Island förblir obebodd och omfattas av åtkomstrestriktioner. Båtturer circumnavigerar ön utan att landa, medan charterflyg ger optimala visningsförhållanden från ovan.

Mikroalger av Dunaliella salina och halofila bakterier genererar den beständiga färgningen som förblir synlig även i extraherade vattenprover. Forskare fortsätter att undersöka den exakta kombinationen av organismer som ansvarar för att upprätthålla denna ovanliga permanenta färgton året runt.