Whitney Plantation Historic District, Museum i Wallace, Louisiana, USA

Whitney Plantation är ett museum nära Wallace, Louisiana, vid River Road längs Mississippifloden, där 81 hektar (200 acres) av den ursprungliga egendomen på 610 hektar (1 500 acres) rymmer det historiska komplexet. I centrum står huvudbyggnaden i upphöjd fransk-kreolsk stil, uppförd omkring 1790, en tvåvåningsbyggnad med en bred övertäckt galleri, fyrkantiga vita kolonner, en spjälbalustrad på båda nivåerna och två takkupor på ett låglutande tak med bruna spån. Uthusen omfattar ett duvslag, ett fristående kök, förvaltarens hus, ett mulåsnestall, två slavhyddor och den enda bevarade fransk-kreolska ladugården i Nordamerika, också från omkring 1790.

Den tyske invandraren Ambroise Heidel grundade egendomen 1752 som Habitation Haydel och odlade indigo. Hans son Jean-Jacques ställde om till sockerrör omkring 1800, och under Marie Azélie Haydel blev den en av Louisianas mest lönsamma sockerplantager. Såld 1866 till Bradish Johnson, fick den namnet Whitney efter hans dotter. Jordbruket upphörde 1975 och platsen öppnade som slaverimuseum 2014.

Museet berättar historien ur de förslavades perspektiv, inte ägarnas. På området finns minnesplatser för de över 100 000 män, kvinnor och barn som hölls som slavar i Louisiana, och livsstora barnskulpturer beställda av grundaren John Cummings som föreställer människor födda i slaveri före inbördeskriget.

Besökare kan utforska området på egen hand eller med en 90-minuters ljudguide, tillgänglig från 9:30 till 16:30. Museet är stängt på tisdagar, och besökare bör avsätta tid för att gå i de utomhusområdena.

Intervjuerna från Federal Writers Project på 1930-talet bevarar direkta vittnesmål från de sista människorna som upplevde slaveri på denna plats. Dessa inspelningar erbjuder en sällsynt chans att höra överlevandes röster.