Parque Nacional Natural Sanquianga, Nationalpark i Mosquera, Colombia

Sanquianga nationalpark omfattar 80 000 hektar flack delta- och estuariemark i Nariño, mellan 0 och 20 meter över havet. Öarna bildas av armar av floderna La Tola och Amarales som rinner ut i Amaralesbukten, och mangrovetaket når 40 till 50 meter. Parken rymmer omkring 20 % av Colombias stillahavsmangrover, med sandstränder, sumpskog och översvämningsskog.

Sanquianga utsågs 1977 till nationalpark och omfattar cirka 80 000 hektar mellan 0 och 20 meter över havet i Nariño. Området har varit bebott sedan 1851, då ättlingar till förslavade afrikaner från Guinea och Nigeria, hitförda för alluvialguldet i Telembí, bosatte sig vid Stillahavskusten. År 1999 inleddes en medborgardeltagandeprocess som 2003 ledde till Conversatorio de Acción Ciudadana i Tumaco om förvaltningen av piangua.

Parkens område bebos av svarta samhällen från Colombias stillahavskust, fördelade på 49 veredas vars försörjning är fiske, insamling av piangua och självhushållsjordbruk. En medborgardeltagandeprocess som inleddes 1999 ledde till Conversatorio de Acción Ciudadana i Tumaco i december 2003, där samhällen och myndigheter enades om bättre förvaltning av piangua (Anadara tuberculosa); processen fick Colombias nationella våtmarkspris.

Tillträdet sker med motorbåt: från Guapi tar färden till byn Mulatos, där parkens driftbas ligger, omkring en och en halv timme; från Mosquera går båt till Mulatos med byte under vägen. Landvägen: Bogotá–Cali–Buenaventura, sedan båt till Guapi eller El Charco (6 timmar), eller Cali–Tumaco (12 timmar) och därefter båt. Terrängen är platt, 0–20 m över havet, varm och fuktig, cirka 27 °C.

Parken rymmer mer än hälften av Nariño-regionens mangrover och skyddar hundratals fiskarter i sina vatten. Dessa mangroveskogar fungerar också som avgörande häcknings- och uppväxtområden för marint liv som sträcker sig långt bortom parkens gränser.