Ilopangosjön, Kratersjö i vulkan i centrala El Salvador

Ilopangosjön fyller en 8 gånger 11 km stor vulkanisk kaldera i centrala El Salvador, vid gränsen mellan departementen San Salvador, La Paz och Cuscatlán. Den taggiga kanten reser sig 100 till 500 m över vattnet, som är 230 m djupt. Det är landets största naturliga sjö.

Tierra Blanca Joven-utbrottet fick kalderan att kollapsa mellan 410 och 535 e.Kr., men iskärnor från Grönland och ett förkolnat träd i askan daterar händelsen till 431. Det spydde ut 37–82 km³ material, en händelse med VEI 6 och en av de största under de senaste 7000 åren, och begravde mayabosättningar. Det enda historiska utbrottet, från 31 december 1879 till 26 mars 1880, bildade lavadomen Islas Quemadas.

Vid spanjorernas ankomst förtecknar Relación de Marroquín från 1532 pipilbebyggelser kring sjön: Gilopango-Tonacatepeque, Purulapa, Tepezonte och Chinuapa. Invånarna fiskade bland annat sjöns olominas.

Sjön ligger direkt öster om San Salvador, vid gränsen mellan departementen San Salvador, La Paz och Cuscatlán. Överskottsvatten rinner via Jiboafloden ut i Stilla havet. Vid Cerros Quemados dyker besökare ner till 27–30 m och finner en sandstrand under vattnet. Den internationella flygbasen Ilopango ordnar årliga flyguppvisningar över sjön.

Calderans enda historiska utbrott varade från 31 december 1879 till 26 mars 1880 och byggde en lavakupol som nådde ytan och bildade Islas Quemadas. Samma händelse höjde sjöns nivå och orsakade jordskred och sprickor i närliggande byar. Dykare når i dag kupolen vid Cerros Quemados, där en undervattensstrand av sand ligger på 27 till 30 meters djup.