Kilauea Caldera, Aktiv vulkankaldera i Hawaii Volcanoes National Park, USA.

Kilauea-kalderan är huvudkalderan på vulkanen Kilauea på Hawaiiön: 4,7 km lång, 3,1 km bred och 165 m djup, med en yta på 10,7 km2 på 1 222 m höjd. Bottnen täcks av lavaströmmar, de äldsta från 1885, och i sydväst ligger den brunnformade Halemaʻumaʻu-kratern. Crater Rim Road går runt sänkan och passerar Hawaiis vulkanobservatorium och nationalparkens besökscentrum.

Kīlauea-kalderan började bildas i etapper för 1 500 till 2 000 år sedan, när polynesier bosatte Hawaii, och växte genom nya kollapser på 1500- och 1700-talen. Bottnen täcks av lavaströmmar, den äldsta från 1885. Kratern Halemaʻumaʻu i sydväst har varit platsen för toppens vulkaniska aktivitet sedan 3 januari 1983.

Namnet Kilauea gavs av Havaijis invånare åt toppområdet, medan schaktkratern inuti heter Halemaʻumaʻu; källorna anger att polynesierna som bosatte ön för 1 500–2 000 år sedan namngav den senare men inte själva kalderan. Namnet Halemaʻumaʻu syftar på hemmet för den heliga ormbunken ʻamaʻu. Vid Halemaʻumaʻu läggs fortfarande lei och andra gåvor, en sed kopplad till Pele, den vulkangudom som sägs bo där.

Parken har markerade utsiktsplatser och säkra stigar för att utforska kalderan, och att kontrollera aktuella vulkanvarningar före besöket hjälper till med planeringen. Besökare bör förbereda sig på ändrade förhållanden eftersom vulkanisk aktivitet kan påverka tillgången till vissa zoner.

Forskare övervakar denna kaldera kontinuerligt och registrerar ständigt data om jordbävningar och gasutsläpp under jorden. Denna intensiva observation gör den till ett av de mest studerade vulkansystemen på jorden.