Hualālai, Sköldvulkan i Hawaii County, USA

Hualālai är en bred sköldvulkan som når 2 521 m och är den västligaste av ön Hawaiʻis fem vulkaner. Toppen saknar kaldera och har bara en kollapskrater omkring 0,48 km i diameter på en liten lavasköld, och tre riftzoner kantas av över 100 cinder- och spatterkeglor. Ytan består mest av alkalisk basalt; trakyt förekommer bara vid Puʻu Waʻawaʻa, en 372 m hög kägla norr om toppen.

Hualālai steg över havsnivån för omkring 300 000 år sedan och nådde post-sköldstadiet för cirka 100 000 år sedan, då pimpstens- och trakyteruptioner byggde upp Puʻu Waʻawaʻa. Under de senaste 1 000 åren har den haft bara tre utbrott, det senaste 1801, då Huehue-flödet nådde kusten vid Keahole, 11 km norr om Kailua-Kona. År 1929 skakades vulkanen av en jordbävningssvärm som varade över en månad, troligen orsakad av magma som steg nära toppen.

Namnet Hualālai är hawaiianskt. Redan före den skrivna historien fanns flera kungliga anläggningar på dess västra kust, och Kailua-Kona på sydöstra sluttningen odlar det Kona-kaffe staden är känd för. I dag ligger semesteranläggningar på historiska lavaströmmar längs kusten, intill en nationell historisk park.

Området är torrt och utsatt, så ta med vatten och solskydd för alla besök. Bär stadiga skor eftersom lavafälten är ojämna och har vassa kanter.

Puʻu Waʻawaʻa, en 372 m hög kägla med över 1,6 km diameter norr om toppen, består av trakyt, en kiselrik lava (över 62 %) som inte finns på någon annan vulkan på ön. Dess trögflytande strömmar började med ett pimpstensutbrott för drygt 100 000 år sedan och byggde Puʻu Anahulu-ryggen. Hualālais lavor innehåller också stora xenoliter av mantelbergart.