Niassa Reserve, Viltreservat i norra Moçambique

Niassa-reservatet är ett stort skyddat område i norra Moçambique som kombinerar berg, savanner, våtmarker, sjöar och omfattande skogssystem. Landskapet domineras av en av Afrikas största miomboskogsområden, en tät skogstyp som täcker stora delar av terrängen.

Niassa grundades 1954, då Moçambique ännu var Portugisiska Östafrika, men den portugisiska källan daterar diplomet till 23 juli 1960. Det fick inget effektivt skydd förrän Romavtalen om allmän fred avslutade inbördeskriget. År 1998 bildades SGDRN, vilket möjliggjorde en partiell återhämtning av djurlivet.

Omkring 40 000 människor bor inne i reservatet, tillhörande ett femtiotal folk, främst yao och makua, med mindre grupper ngoni, marawe och matambwe. Många granitinselberg bär geometriska hällristningar som är högst 4 000 år gamla och som en del tillskriver ba-twa-pygméerna; lokalsamhällena betraktar dessa kullar som heliga. Lugendafloden bär upp ett fiske med över 40 fiskarter och 24 tekniker, bland annat bambufällor, och fångsten säljs vanligen i Tanzania.

Besök under torrperioden mellan april och december, bäst juni till oktober; under regnperioden blir många vägar ofarbara. Reservatets högkvarter ligger i Mbatamila i mitten, nedanför Mecula-berget, nära en by med omkring 5 000 invånare. Närmaste bensinstationer ligger utanför parken: Lichinga (460 km), Cuamba (400 km) och Montepuz (375 km). Ett nätverk av 1 200 km vägar och skogsstigar löper genom reservatet.

Reservatet hyser tre endemiska däggdjur: Niassa-gnun, Boehms zebra och Johnstons impala, former som inte finns någon annanstans. Lägg också märke till Mecula-berget, en granittopp på 1 441 m mitt i parken, och de afrikanska saxnäbbarna som samlas på Lugendaflodens sandbankar där den skär genom klippiga raviner.