San Fransisco-basilikan, Kolonialkyrka i Sucre, Bolivia

Basílica de San Francisco är en vitkalkad kolonialkyrka med ett mittskepp och ett sidoskepp; de två tornen har olika höjd och gör byggnaden asymmetrisk både inne och ute. 1700-talsretablerna är förgyllda med bladguld och tätt dekorerade, medan det träklädda sadeltaket är målat i starka färger och guld. På Calle Arce-sidan står bilderna i nischer i muren.

Franciscanerna fick marken 1539 av Pedro Hinojosa; långhuset fullbordades 1580, då stadens grundares kvarlevor flyttades dit, och året därpå invigdes kyrkan. Den 25 maj 1809 ringde bröderna Lemoine i tornklockan för att starta upproret i Chuquisaca, den första latinamerikanska revolutionen på 1800-talet. År 1825 exproprierade Antonio José de Sucre anläggningen för kommunen och krigsministeriet; fram till återöppnandet för gudstjänst 1868 användes den som vapenförråd.

Kyrkan är uppkallad efter Franciskus av Assisi och franciskanerorden som byggde den från 1539. Altartavlorna från 1700-talet är förgyllda med bladguld och tätt skurna i barockstil, medan det träpanelade sadeltaket är målat i starka färger och guld. På Arce-gatans sida står bilderna i nischer i muren; på klostersidan ligger altartavlorna direkt mot mittskeppet.

Kyrkan ligger centralt i staden och är öppen dagligen för besökare, med guidade turer tillgängliga för att utforska katakomberna och klocktornet. Bär bekväma skor och avsätt tid att se de olika områdena i din egen takt.

Klockan som ringdes den 25 maj 1809 fick senare namnet Campana de la Libertad och hänger i huvudtornet; bröderna Juan Manuel och Joaquín Lemoine ringde i den för att kalla folket till resning mot de spanska myndigheterna. Efter 1825 användes kyrkan som stall och vapendepå.