Santa Clara de Asís, Klosterbyggnad i Lima, Peru.

Santa Clara de Asís är ett klarisskloster som upptar större delen av ett kvarter i Barrios Altos, avgränsat av gatorna Cangallo, Huánuco, Junín, Jauja och Áncash. Den nuvarande kyrkan, återuppbyggd på 1800-talet, har en nyklassicistisk fasad med två tvillingtorn; huvudklostergången är från 1627. Inne finns ett rokokohögaltare från 1700-talet, ett nyklassicistiskt Klara-altare från 1800-talet med en skulptur från 1700-talet och Cristo de Burgos från 1600-talet i ett angränsande kapell.

Fram till 1596 fanns här ett kapell helgat åt Jungfrun av Peña de Francia, då bygget av kyrka och kloster inleddes. Ärkebiskop Toribio de Mogrovejo fick Filip II:s godkännande genom kunglig förordning 1592 och påven Clemens VIII:s, och templet invigdes den 10 augusti 1605. Portugisen Francisco Saldaña skänkte sitt gods för att finansiera grundandet. Huvudkorsgången är från 1627, kyrkan från 1643-1646, och det nuvarande templet byggdes om på 1800-talet; det förklarades som historiskt monument den 28 december 1972.

Klostret bär namnet efter Jungfrun av Peña de Francia, en fromhet från Salamanca som lever kvar i kyrkans titel. Grundarna var ärkebiskop Toribio de Mogrovejo och portugisen Francisco Saldaña, som skänkte sitt gods till stiftelsen. Nunnorna följer Klaras regel enligt Urban IV:s reform, som tillät gemenskapen att äga gods och inkomster.

Klostret är öppet för besökare under vanliga tider och låter dig utforska dess arkitektoniska drag och inre layout. Det är bäst att klä sig anspråkslöst och röra sig tyst, eftersom detta fortfarande är en aktiv religiös plats där människor kommer för att be.

Det enda tornet som överlevde den nästan totala rivningen av kyrkan på 1900-talet behölls när gatan rätades ut, och den nuvarande neokoloniala fasaden bär en kopia av detta ursprungliga torn. Inne står 1700-talets rokokohögaltare bredvid det nyklassicistiska Retablo de Santa Clara från 1800-talet, vars huvudnisch rymmer en helgonbild från 1700-talet.