Runkuraqay, Arkeologisk rastplats på Inkaleden, Cusco-regionen, Peru

Runkuraqay är en rund stenbyggnad vid en rastplats längs Inkaleden på cirka 4000 meters höjd. Dess väggar är byggda av noggrant formade stenar som visar skickligt hantverk av inkabyggare.

Under inkatiden fungerade denna plats som en viktig kontrollpunkt där budbärare kunde vila och utbyta information. Den var en del av ett nätverk av rastplatser som förband bergspassen i regionen.

Namnet Runkuraqay kommer från quechua: runku betyder korg och raqay betyder skjul, förfallet hus eller ruin. Platsen består av två koncentriska, lutande murar som omsluter kammare och en gård; arkeologer tolkar den som en tambo, en rast- och förrådspost för inkabudbärare, med sovsalar och djurstall.

Tillträde kräver ett officiellt tillstånd för Inkaleden och en licensierad guide som följer med på vandringen. Bästa tiden att besöka är under torrperioden från maj till september när vädret är gynnsammare.

Två koncentriska, inåtlutande murar omsluter kammare och en gård i Runkuraqay; arkeologer tolkar dem som sovsalar och djurstall, alltså en tambo där inkabudbärare och deras lamor vilade. Hiram Bingham III besökte platsen i april 1915, Paul Fejos 1940.