Intihuatana, Urubamba, Solur vid Machu Picchu, Peru

Intihuatana är en rituell sten som huggits direkt i berggrunden på Machu Picchus toppområde. Den har ett svagt lutande övre plan och en upprätt pelare som lutar 13 grader norrut, med komplexa ytor och vinklar. Ett granitblock som liknar en hylla eller ett altare och en rektangulär bas ingår också i skulpturen.

Stenen byggdes under 1400-talet under kejsar Pachacútecs styre, när Machu Picchu fungerade som ett viktigt inkacenter. Den förblev dold för omvärlden i århundraden tills upptäcktsresande uppmärksammade platsen i början av 1900-talet.

Det quechua-namnet betyder "där solen binds", av inti (sol) och watana (binda). Inkaerna ansåg att stenen höll solen kvar på sin årliga bana; vid middag på dagjämningarna samt 11 november och 30 januari kastar den nästan ingen skugga. Den övre blockets fyra sidor pekar mot väderstrecken.

Monoliten står på toppen av en naturlig kulle och nås via två långa trappor i norr och söder; den södra är uthuggen ur en enda klippa under en lång sträcka. Stenen är avspärrad med rep och får inte vidröras; toppen är trång, så grupper passerar i tur och ordning.

Namnet kombinerar två quechuaord: Inti betyder sol och Huatana betyder att binda eller hålla fast. Namngivningen speglar hur inkafolket såg stenen som en plats där de symboliskt kunde fånga eller förankra solen själv.