Tupungatito, Aktiv stratovulkan i centrala Anderna, Chile

Tupungatito är ett vulkankomplex på gränsen mellan Chile och Argentina, 80 km öster om Santiago, bestående av en 5 km bred isfylld kaldera och en grupp av tio kratrar norr därom. Fyra kratrar överlappar varandra och en ligger på en 4 km bred pyroklastisk kon. Tre kratersjöar fyller kratrarna, en turkos och starkt sur.

Luis Risopatrón, ordförande i den chilenska gränskommissionen, namngav vulkanen 1897 och rapporterade den som aktiv. Den första bestigningen gjordes troligen 1907 av K. Griebel, H. Gwinner, L. Hanisch, K. Heitmann och J. Philippi. Utbrott finns registrerade 1959, 1960, 1964, 1980 och 1986, och i augusti 2021 återupptogs aktiviteten utan att ett omedelbart utbrott förväntades.

Namnet Tupungatito gavs 1897 av Luis Risopatrón, ordförande i den chilenska gränskommissionen, som en diminutiv av den närliggande vulkanen Tupungato. Argentina föreslog namnet Volcán Bravard efter den franske paleontologen Auguste Bravard, men det föll ur bruk. Den första bestigningen gjordes troligen 1907 av K. Griebel, H. Gwinner, L. Hanisch, K. Heitmann och J. Philippi.

Att klättra uppför denna vulkan kräver specialiserad bergsutrustning och stor erfarenhet av hög höjd på grund av de tuffa förhållandena. Vädret ändras snabbt och oförutsägbart på dessa höjder, så noggrann acklimatisering och planering är avgörande.

Den glaciärtäckta toppen fungerar som ett naturligt vattenmagasin vars smältvatten försörjer stora floder som ger vatten till miljontals människor nedströms. Förhållandet mellan vulkanisk geologi och vattenresurser gör berget avgörande för den regionala vattenförsörjningen.