Casa Central de la Pontificia Universidad Católica de Valparaíso, Historiskt monument och universitetsbyggnad i Valparaíso, Chile

Casa Central vid Pontificia Universidad Católica de Valparaíso är en byggnad i fyra våningar plus en källarvåning, med kvadratisk plan, två inre gårdar omgivna av gallerier och åtskilda av ett upphöjt kapell; en passage under kapellet förbinder de båda gårdarna. Vid entrén finns en dubbel marmortrappa, trappor i de fyra hörnen och en glashiss vid huvudingången. Kapellet på andra våningen har mosaiker och glasmålningar, och Salón de Honor ligger på tredje våningen mot Avenida Brasil.

Bygget började 1925 på en tomt som röjts i augusti, finansierat av systrarna Isabel och Teresa Brown Caces och lett av Rafael Ariztía Lyon. Arkitekterna Ernesto Urquieta och Gregorio Airola fick uppdraget efter en tävling; grundstenen välsignades den 21 september 1925. Universitetet invigdes den 25 mars 1928 och komplexet förklarades som nationellt monument 2003.

Salón de Honor på tredje våningen, som nås via huvudtrappan i marmor, används för ceremonier och akademiska och kulturella evenemang, med ett galleri på fjärde våningen. Kapellet på andra våningen är känt för sina mosaiker och glasmålningar. De två inre gårdarna och det före detta kaféet, nu en multifunktionslokal, har nyligen renoverats.

Byggnaden ligger på Avenida Brasil mellan Avenida Argentina och 12 de Febrero i centrala Valparaíso. Tillgången till interiöra utrymmen kan vara begränsad, så det är klokt att fråga om öppettider eller guidade turer i förväg.

De två inre gårdarna skiljs av ett kapell som är upphöjt en våning, och under det förbinder en passage båda gårdarna. Den ursprungliga budgeten på 1 000 000 pesos de seis peniques växte till 7 500 000 när Rafael Ariztía Lyon beslöt att bygga ett komplett universitet. Anläggningen rymde som mest 6 000 studenter.