Carolineatollen, Korallatoll i Kiribati

Caroline Island är en korallatoll i Kiribatis Line Islands-grupp, bildad av ungefär 39 små revöar ordnade i en ring runt en grund central lagun. Landmassorna reser sig bara några meter över havet och skapar ett komplext nätverk av smala vattenkanaler och korallformationer.

Den portugisiska navigatören Pedro Fernández de Quirós dokumenterade atollen 1606 under sin Stillahavsresa och registrerade den som San Bernardo. Platsen blev senare ett fokus för vetenskapliga expeditioner som studerade korall ekosystem och Stillahavs bosättningsmönster.

Ön bevarar arkeologiska spår av tidiga polynesiska bosättningar, inklusive traditionella stenstrukturer kallade marae som användes för ceremoniella sammankomster.

Besök kräver förhandstillstånd från Kiribatis regeringsmyndigheter, och resenärer bör förbereda sig på begränsade förnödenheter och starka havsvindar. Den mest tillgängliga landningsplatsen är genom en smal öppning i revet vid öns södra ände.

Atollen fick global uppmärksamhet 1995 när en förskjutning av den internationella datumlinjen gjorde den till den första bebodda platsen på jorden att gå in i år 2000. Denna geografiska förändring gjorde den till en symbolisk plats för omjustering av tidszoner och fokuserade en kort tid världens mediebevakning på detta avlägsna hörn av Stilla havet.