Rangiroa, Atoll i Franska Polynesien, Södra Stilla havet

Rangiroa är en atoll i Tuamotus, Franska Polynesien, i Södra Stilla havet, som omger en av de största lagunerna på planeten. Den ringformade korallstrukturen består av mer än 240 små öar separerade av smala kanaler, med endast några få navigerbara passager som tillåter inträde till de inre vattnen.

Polynesiska bosättare nådde Rangiroa omkring 900-talet och grävde minst 104 odlingsgropar för taro i korallberggrunden. Holländarna Jacob le Maire och Willem Schouten landsteg den 18 april 1616 och kallade atollen Vlieghen Eyland, 'Flugornas ö', på grund av de svarta flugorna. Charles Wilkes expedition besökte den 7 september 1839.

Rangiroa betyder 'vidsträckt himmel' på tuamotuanska, och atollen kallas också Te Kokōta, 'Hyaderna' på cooköarnas maori. De flesta invånarna är kristna, ett resultat av katolska och protestantiska missioner; katolska kyrkan förvaltar S:t Mikael i Avatoru, S:ta Annas kapell i Otepipi och Vår Fru av freden i Tiputa. Pärlor från pärlosten Pinctada margaritifera, med svarta läppar, går från vitt till mörkgrått.

De två huvudpassagerna, Tiputa och Avatoru, tillåter båtar att komma in i lagunen, även om strömmarna kan variera kraftigt beroende på tidvattnet. Dykare och snorklare bör kontrollera strömförhållandena i kanalerna innan de går i vattnet.

Namnet Rangiroa betyder ”vidsträckt himmel” på paumotu, och lagunen är så stor att den har en egen horisont. Räknat i lagunens yta är atollen den näst största i världen, efter Kwajalein på Marshallöarna. Dess två passager, Tiputa och Avatoru, är de enda öppningarna i ett rev med över 200 km omkrets.