Gosjavank, Kloster i Gosh, Tavush-provinsen, Armenien

Goshavank är ett klosterkomplex på Getikflodens högra strand vid byn Goshs utkant. Det omfattar kyrkorna S:ta Astvatsatsin (1191–1196), S:t Gregorios (1208–1241) och S:t Gevorg (1254), en gavit (1197–1203), en tvåvåningsbyggnad med bokförvaring och klocktorn samt flera kapell. Byggnaderna är av sten, och komplexet har också chatjkarer och Mkhitar Goshs grav.

Mkhitar Gosh grundade klostret 1188 med stöd av prins Ivane Zakaryan, nära det jordbävningsförstörda Getik-klostret, och flyttade gemenskapen dit. Det kallades först Nor Getik och bytte namn till Goshavank efter Goshs död 1213. Under 1200-talet var det ett viktigt religiöst, utbildnings- och kulturcentrum med en skola som undervisade i språk, grammatik, filosofi och retorik; Kirakos Gandzaketsi och Vanakan Vardapet studerade där.

Klostret hette först Nor Getik efter floden Getik och fick namnet Goshavank efter Mkhitar Goshs död 1213. Mästerskulptören Poghos högg paret av korsstenar som flankerar västfasaden på kyrkan Sankt Gregorius Upplysaren; den södra flyttades till Armeniens historiska museum 1935. Den norra, som fortfarande står på plats, restes av vardapet Sargis 1291.

Klostret ligger vid kanten av byn Gosh på Getikflodens högra strand; de viktigaste byggnaderna samlas kring gaviten och nås via ojämna stengångar och trappsteg. Området iordningställdes 1978 och 1972 inrättades ett museum där. Omkring två kilometer bort, inne i skogen, ligger den lilla sjön Gosh Lich, uppkallad efter Mkhitar Gosh.

Refektoriet och bokförvaringen norr om gavit byggdes under abboten Martiros före 1241; 1291 ersatte vardapeterna Dasapet och Karapet, tillsammans med arkitekterna Zakios och Grigor, trätaket med två par korsande bågar och lade till ärkeänglakyrkan ovanpå. Denna tvåvåningsbyggnad med bokförvaring, kyrka och klocktorn blev förebild för armeniska tvåvåningskyrkor på 1300-talet.