Taapaca, Stratovulkan i norra Anderna, Chile.

Taapaca är ett vulkaniskt komplex i regionen Arica y Parinacota i norra Chile, utsträckt från väster till öster och 5 860 meter högt. Det består främst av många överlappande lavadomer, och en andesitisk stratovulkan finns också; lavaströmmar är ovanliga. Avlagringar från block- och asklaviner bildar en solfjäder på de västra, sydvästra och östra sluttningarna och fyller dalar. Toppen är en holocen dom, och strax väster därom ligger den senpleistocena Socapave-domen.

Taapaca är ett lavadomkomplex vars aktivitet började under pliocen-pleistocen. Bildandet av domerna följdes ofta av deras kollaps och block- och asklaviner, och delar av byggnaden drabbades av sektorkollapser. Länge ansedd utslocknad efter pleistocen, hade den utbrott ända till för omkring 2 300 år sedan; det senaste dateras till 320 f.Kr.

Taapaca var en ceremoniell plats för inkafolket: på toppen hittades en stenkonstruktion som innehöll en spondylus-statyett inlindad i tyg. Termen tara paka betyder "tvåhövdad örn" eller "vinter(rov)fågel" på aymara och "andinsk örn" på quechua; taapaca kan också vara ursprunget till namnet Tarapacá och ett aymaranamn på gudomen Viracocha. Putre betyder "ljudet av fallande vatten" på aymara.

Att klättra på vulkanen kräver bergsklättringsutrustning och god fysisk förberedelse, eftersom höjden gör ansträngningen betydligt svårare. Innan du ger dig upp är det värt att kolla med lokala myndigheter i närliggande städer om aktuella förhållanden och eventuella tillstånd som kan behövas.

På toppen hittades en inkastruktur av sten med en spondylusstatyett inlindad i tyg, ett bevis på att Taapaca var en ceremoniell plats för inkafolket. Namnet tara paka betyder "tvåhövdad örn" på aymara och andinsk örn på quechua, och kan vara ursprunget till namnet Tarapacá.