Chapel Hill Historic District, Historiskt distrikt i Chapel Hill, USA

Chapel Hill Historic District omfattar det centrala campusområdet vid University of North Carolina at Chapel Hill och angränsande bostadsgator, med 46 bidragande byggnader, 2 bidragande strukturer och 2 bidragande objekt. Byggnaderna dateras från 1793 till tidigt 1900-tal och omfattar exempel på klassisk nyklassicism och jakobinsk nyklassicism. Bland dem finns Old East, South Building (1798), Old West (1822), Person Hall (1797), Gerrard Hall (1822), Playmakers Theatre och Chapel of the Cross.

Distriktets ursprung går tillbaka till 1793 med Old East, följt av Person Hall 1797 och South Building 1798, vilket markerade universitetets tidiga expansion. Dessa tidiga strukturer lade grunden för institutionens tillväxt och utveckling under efterföljande århundraden.

Distriktets namn kommer från Chapel of the Cross, ett episkopalt kapell från 1790-talet som gav Chapel Hill dess namn; byggnaden är separat upptagen i National Register. Old Well, en liten byggnad i Classical Revival-stil på centrala campus, är universitetets symbol och finns på dess sigill. Horace Williams House (1854) och Old Methodist Church (1853) visar hur gudstjänst och undervisning delade samma kvarter.

Distriktet omfattar University of North Carolina at Chapel Hills centrala campus och angränsande bostadsgator, så planera en rutt mellan campuskärnan och kvarteren i stället för att vänta dig en enda samlad plats. Old East, South Building, Old Well och Davie Poplar ligger nära varandra på campus; Horace Williams House och Battle Park ligger längre bort.

Davie Poplar är ett gammalt träd inom distriktet som enligt legenden skyddade soldater under amerikanska revolutionen. Detta skyddade träd står nära Joseph Caldwell Monument från 1858 och förbinder naturlig och mänsklig historia.