Bílá skála, naturminne i Libeň, Tjeckien

Bílá skála är ett 7,65 hektar stort naturminne på Vltavas högra strand i Libeň, format av två söderut vända klipputskott, Bílá skála och Koráb, åtskilda av gatan Bulovka. Bergarterna är svart skiffer, kvartsit, sandsten och lerskiffer, och i områdets mitt finns ett övergivet stenbrott fyllt av grus.

Vingårdar täckte området på Müllers karta från 1720, och i början av 1800-talet fanns vinstockar bara på Korábs sluttningar. På 1800-talet använde Manins artillerister Bílá skála som mål för övningsskjutning. Brytningen i södra stenbrottet upphörde omkring 1909, och platsen förklarades som naturminne genom Pragförordning 5/1988 den 4 juli 1988.

Namnet kommer från Eduard Štorchs roman Lovci mamutů, som förlägger mammutjägargruppens läger på denna klipprygg ovanför Moldau. Klippans övre kant används av salongen Hell.cz, som hänger människor i krokar och rep från träden.

Området är svårtillgängligt på grund av tät vegetation och förbises av turister; det finns inga markerade vandringsleder, inga skyltar med statsvapnet och inga informationstavlor. Cykelleder löper längs dess södra kant, utmed gatan Povltavská på Moldaus högra strand. Terrängen ligger mellan 184 och 258 m över havet.

Namnet kommer inte från bergets färg utan från Eduard Štorchs roman Lovci mamutů, som utspelar sig här: i dess sista del slår Mamutíks jaktlag läger på denna utskjutande klippa vid Moldau. Psykotronikern Pavel Kozák placerade senare en energivirvel på fyra meter i en trestammig buske vid västra kanten.