Ukijima no Mori, Växtsamhälle på flytande torvö i Shingū, Wakayama, Japan

Ukijima no Mori är ett växtsamhälle på en torvö i en sump i Shingū, Wakayama prefektur. Ön mäter 85 m öst-väst och 60 m nord-syd, cirka 5 000 m², och torvlagret är 30–60 cm tjockt med ett 5–30 cm djupt vattenlager under. Fotografiet visar täta gröna träd bakom ett bälte av högt gräs vid vattenlinjen, en olivbrun vattenyta och ett mörkt metallräcke i förgrunden.

Kärret bildades efter havets tillbakadragande under Jomon-perioden, och det övre torvlagret ovanför en vattenlins daterades med radiokol till omkring 1710, under Hōei-eran. Kiishokufudoki, sammanställd 1806–1839, beskriver redan den skogbevuxna ön som rörde sig när man stampade på den. Den 8 april 1927 förklarades den som nationellt naturminne.

Skogen är scenen för Oino-legenden: en flicka som gick för att hämta en akamegashiwa-kvist till ätpinnar drogs av en orm ner i en bottenlös brunn. En damm på ön, kallad Ja no Ana (ormhålet), anses vara den brunnen. Ueda Akinari använde berättelsen till novellen ”Jasei no In” i Ugetsu Monogatari, som senare dramatiserades av Tanizaki Junichiro.

Skogen ligger 6 minuters promenad från Shingū station på Kisei huvudlinje. Ön ligger i en mosse som nås via stigar; torvytan är mjuk och ojämn, och västra sidan höjs och sänks något med vattennivån. Området är litet, cirka 85 m öst-väst och 60 m nord-syd.

En undersökning 1999–2000 registrerade 64 familjer och 125 växtarter på ön, inte 130. Bland dem finns högmosstorvmossa och kungsljusbräken från kallt klimat vid sidan av den värmekrävande bräkenväxten Tetsuhoshida, med naturlig sugi (japansk ceder) som dominerande träd.