Hioka-jinja, Shinto-helgedom i Kakogawa, Japan

Hioka-jinja ligger på södra sluttningen av Hioka-kullen vid Kakogawas vänstra flodbank. Huvudbyggnaden, som återuppfördes 1971, är en armerad betongkonstruktion i gongen-zukuri-stil. Inom området finns underhelgedomar, bland dem den större Iyagawara-Hioka som flyttades hit i juli 1971, samt Takakura, Tenman, Ebisu, Inari, Sumiyoshi och Kumano.

Helgedomen nämns i Harima Fudoki från omkring 715 och i Engishiki-registret från 927 som helgedomen för Ame no Isasahiko, en shikinaisha i Kako-distriktet. Dess handlingar och byggnader brann 1578; Ikeda Terumasas ätt donerade 5 koku 1601, och helgedomen byggdes om 1764, 1870 och efter en brand 1969 år 1971.

Lokalbefolkningen kallar den „Hinata-san“, „Ono-san“ eller „Hioka-san“. Helgedomen, som under tidigmodern tid kallades Shōichii Hinata Daimyōjin, fick namnet Hioka-jinja efter Meijirestaurationen. I februari påminner Imi-gomori-riten om Ameno-Isasahikos sju dagar i avskildhet för en säker förlossning: allt ljud är förbjudet i helgedomen till slutdagen, då en rituell måltavleskjutning hålls.

Helgedomen ligger cirka sex minuters promenad från Hioka station på JR-linjen Kakogawa och det finns parkering. Området ligger på Hioka-kullens södra sluttning; från ingången med de små stenhelgedomarna för Sumiyoshi och Kumano når man huvudbyggnaden. Under Haika-mori-riten i den andra månmånaden råder tystnad i flera dagar.

Helgedomen bytte namn under Meijiperioden: länge hette den Shōichii Hyūga Daimyōjin, och ortsbor säger ännu ”Hyūga-san”, ”Ōno-san” eller ”Hioka-san”. Kullen bakom rymmer Hioka-gravhögarna, bland dem en 85,5 meter lång nyckelhålsformad hög som knyts till legenden om Harima Inabi no Ōiratsume.