Heisterbach Abbey, Cistercienskloster i Königswinter, Tyskland

Heisterbach kloster är ett före detta cistercienskloster i Königswinter vars ruinerade kyrka endast bevarar absiden och koret. Den sena romanska kyrkan, invigd 1237, var 88 meter lång och 44 meter bred; dess kringgång med kapellkrans fördubblade kolonnerna mellan gången och koret. I den engelska landskapsträdgården som anlades efter 1820 står ett nygotiskt mausoleum ritat av Ernst Friedrich Zwirner.

Tolv cisterciensermunkar från Himmerod kloster, utsända av ärkebiskop Filip av Köln, övertog den övergivna augustinerklostret på Petersberg den 22 mars 1189 under abbot Hermann. År 1202 flyttade de ner till Peterstal, där grundstenen till det nya klostret lades; kyrkan, 88 meter lång, invigdes den 18 oktober 1237. Efter klostrets upplösning 1803 såldes kyrkan 1809 och revs; stenarna användes till Nordkanal och senare till fästningen Ehrenbreitstein, och endast korabsiden finns kvar.

Namnet Heisterbach kommer från „Heister”, en ung bokstam, och syftar på bokskogarna i dalen. Klostret kallades också Petersthal och från 1211 „Maria im Peterstal in Heisterbach”; namnet står på ett vapen ovanför ingångsporten. Caesarius av Heisterbach (1180–1240), klostrets mest kände munk, nedtecknade legenden om en munk som sov 300 år i skogen; Karl Wilhelm Müller (1813–1894) skrev en dikt utifrån den.

Korruinen och den engelska landskapsträdgården som anlades från 1820 är öppna för besökare. På området finns det barocka portvalvet från 1750 och mausoleet i nygotik som uppfördes 1840 efter ritningar av Ernst Friedrich Zwirner. Anläggningen ligger i Heisterbachdalen mellan Oberdollendorf och Heisterbacherrott.

Kyrkan som invigdes 1237 var 88 meter lång och 44 meter bred, den största kyrkan i Rhendalen efter den romanska Kölnerdomen. I korgången var kolonnraden mellan gången och koret fördubblad, en ovanlig form av den tvåskaliga absiden. Caesarius av Heisterbach (ca 1180–1240) var munk här; 1897 restes ett minnesmärke över honom vid ruinerna.