Shanxiang Mosque, Moské i Runzhou-distriktet, Kina

Shanxiang-moskén är en kinesisk moské i Runzhou-distriktet som förenar traditionella kinesiska byggelement med islamiska byggkrav. Anläggningen omfattar bönesalar och gårdar utformade enligt regionala byggtekniker.

Mosken byggdes 1662, förstördes 1853 under Taipingkriget och byggdes om och utvidgades 1873 och 1902. Under kulturrevolutionen användes den av en fabrik och en skola och återlämnades till muslimska församlingen 1981. Under andra världskriget gav den skydd åt flyktingar undan den japanska invasionen.

Moskén fungerar som en mötesplats för den lokala muslimska gemenskapen under religiösa högtider och dagliga böner. Den representerar århundraden av islamisk närvaro i regionen och visar hur trosstriditioner blev en del av områdets identitet.

Moskéen ligger på Qingzhensi-gatan 84 i Zhenjiangs västra gamla stad, på en muromgärdad tomt på 2 000 kvadratmeter med bönsal, mottagningssal, lektionsrum och tvättrum. Det är en aktiv gudstjänstplats: anständig klädsel och tystnad förväntas, och besök bör ske utanför bönetiderna. Anläggningen är skyddad som kommunalt kulturarv.

I moskén fanns en religiös skola som utbildade islamiska lärda och lokala religiösa ledare i många generationer. Denna pedagogiska roll gjorde den till mer än bara en plats för bön och formade samhällets intellektuella liv.