Castell de Barberà, Slott i Barberà del Vallès, Spanien

Castell de Barberà är ett befäst gårdskomplex i Barberà del Vallès, uppbyggt kring en rektangulär mittbyggnad omgiven av en ringmur med en sluttande bålverk i nordvästra hörnet. Inuti finns en del av det cylindriska kärntornet kvar, vars stenmur har cirka 8 meter i ytterdiameter, och intill ligger två cisterner. En vallgrav omger hela anläggningen, och huvudingången i söder är en stor rundbågeport som nås via en bro.

Dokumenterat från 1005 började slottet som ett torn med palissad och vallgrav; från 1000-talet tillhörde det greve Borrell II av Barcelona, sedan familjerna Ribes, Montcada och Pinós. Filip III överlät det till Garcerán de Pinós, och 1702 utnämnde Filip V José Garcerán de Pinós till förste markis av Barberà. Efter spanska tronföljdskriget revs slottet som straff och byggdes om till masía, med större arbeten 1604 och under 1500–1700-talen.

Kapellet inom murarna var helgat åt Sankt Silvester och Sankta Coloma; det återuppfördes på 1700-talet i tidens stil och resterna står i sydöstra hörnet framför huvudfasaden. Byggnaden blev senare en masia, en katalansk bondgård, bebodd av arrendatorer fram till 1900-talet.

Entrén ligger i söder: en stor rundbågeport som korsar vallgraven via en bro; ytterligare två ingångar finns i öster och vid sydvästra hörnet, den senare leder rakt in i vallgraven. Byggnaden har överlåtits till Diputació de Barcelona för offentlig verksamhet, så kontrollera före besök. Marken innanför muren är ojämn.

Det cylindriska kärntornet, cirka 8 meter i ytterdiameter, står i ett inre hörn av ringmuren, intill två cisterner. Provschakten 1971 frilade också förromanska, möjligen visigotiska murpartier och en båge, äldre än skriftbelägget från 1005.