Santa Maria de Barberà, Romersk kyrka i Barberà del Vallès, Spanien

Santa Maria de Barberà är en romansk kyrka med latinskt korsplan, ett enda skepp täckt av ett lätt spetsigt tunnvalv och tre östligt orienterade absider. Väggarna är byggda av välhuggna tvåfärgade kvaderstenar och har lombardband och blindarkader som enda utsmyckning vid koret. Över norra tvärskeppsarmen reser sig ett rektangulärt klocktorn, och västportalen är en dubbelbåge av små kilstenar.

Kyrkan är dokumenterad från 986, då kung Lothar bekräftade ägodelar i området Barberanus för klostret Sant Cugat; den uppfördes under andra halvan av 1000-talet och testamenten till bygget finns från 1067 och 1074. Den invigdes under biskop Oleguer av Barcelona (1116-1137) och framträder 1143 som församlingskyrka. År 1919 frilade mossèn Manuel Trens och kyrkoherde Josep Maria Esteve apsidernas målningar bakom en altartavla; efter inbördeskriget restaurerades målningarna och kyrkan med Diputació de Barcelonas monumentvård.

Interiören bevarar medeltida väggmålningar som skildrar bibliska scener och speglar hur människor på den tiden förstod och visualiserade sin tro. Dessa konstverk från olika perioder visar hur gudstjänstpraxis och konstnärligt uttryck förändrades över tid i detta rum.

Kyrkan är öppen för besökare de flesta dagar, och guidade turer finns för att förklara byggnadens arkitektoniska drag och designelement. Som en aktiv gudstjänstplats bör besökare klä sig respektfullt och vara uppmärksamma på pågående religiösa gudstjänster eller evenemang.

Upptäckten 1919 gjordes av Mossèn Manuel Trens, chef för Barcelonas stiftsmuseum, och kyrkoherden Mossèn Josep Maria Esteve, som tog fram målningarna bakom en altartavla som täckte den centrala absiden. Väggmålningarna, daterade till slutet av 1100-talet och tillskrivna Cardonamästaren, finns kvar på plats.