Surb Praktchi church, Kyrkobyggnad i Bahate, Ryssland

Surb Praktchi-kyrkan är en kyrkobyggnad med traditionella armeniska arkitektoniska inslag och stenhuggningar i Bahate. Byggnaden har en solid, enkel design med karaktäristiska drag av armenisk apostolisk arkitektur.

Klostret nämns först av Minas Medici, som beskriver ett stenkors som fördes från staden Ani och vigdes av aposteln Thaddaios. Efter armeniernas flytt till Azovområdet 1778 förvarades reliken i Rostov vid Don och flyttades senare till Sankt Petersburg. Klostret stängdes 1927 och förstördes därefter; bara Frälsarkyrkan återstod. Utgrävningarna 1979 i Kutjuk-Karasudalen undersökte Elia kyrka, munkcellerna, jordbruksbyggnaderna och en fontän från 1400–1600-talet, av vilken endast grunden finns kvar.

Kyrkan kallas också Iljinskaja efter helige Elias men tillhörde Frälsarens kloster (Surb Amenaprkich); den bevarade byggnaden är Frälsarkyrkan och dess namn förväxlas ofta med klostrets. Här förvarades som relik ett stenkors som förts från staden Ani och som sades vara invigt av aposteln Thaddaios; efter armeniernas flytt till Azovområdet 1778 fördes det till Rostov vid Don och senare till Sankt Petersburg.

Kyrkan ligger på en kulle vid kastanjeträd, 1,6 km sydost om bron över Kuchuk-Karasu och söder om byns infart från vägen Simferopol-Feodosia. En skyddszon på 50 meter omger minnesmärket. Man tar sig dit till fots från Bahate; den bevarade byggnaden är den Helige Frälsarens kyrka, medan klostrets celler och mur en gång låg norr om den.

Namnet Surb Praktchi är en felaktig identifiering: den bevarade byggnaden är Helige Frälsarens kyrka, den enda kvarvarande byggnaden av Sankt Elias (Surb-Khatj) kloster, och dess namn förväxlas ofta med klostrets. En sten som hittades tre verst bort bar ett kors och dateringen 1031 enligt armenisk tideräkning, det vill säga 1582.