Chapayev monument, Monument i Sankt Petersburg, Ryssland

Tjapajevmonumentet är en bronsskulpturgrupp i Sankt Petersburg, placerad framför huvudfasaden på Budjonnyjs militära signalkademi. Den är 4,5 m hög totalt: en 3 m hög ryttarfigur av divisionschefen Vasilij Tjapajev på en stegrande häst, omgiven av sju figurer — en kommissarie, en balttisk matros, en gammal soldat, en arbetarkvinna, en partisan, en basjkir och en rödarmistsoldat — alla modellerade efter veteraner från hans division. Bronsgruppen på 12 ton står på en trappstegsformad granitsockel som är 1,3 m hög och lutad så att figurerna tycks röra sig framåt och uppåt mot stadens centrum.

Matvey Manizer formade skulpturgruppen 1932 för Samara (då Kujbysjev) efter fotografier av veteraner från Tjapajevdivisionen, med befälhavarens son Aleksandr som modell för Tjapajev själv. På initiativ av Sergej Kirov gjordes 1933–1934 en andra bronsgjutning i Manizers ateljé på Pesotjnaja-gatan för Leningrad. Efter att ha flyttats mellan gårdar på Krestovskij- och Jelaginön släpades den vintern 1942–1943 in på gården till Kommunikationsakademin och restes på en stockställning av kadetter – det enda monument som uppfördes i Leningrad under belägringen. 1968 vreds den 90° på en ny granitsockel av arkitekten Nikolaj Brovkin och invigdes den 4 november.

De sju figurerna kring Tjapajevs häst är porträtt av verkliga veteraner från hans division: en kommissarie, en balttisk matros, en gammal soldat, en arbetarkvinna, en partisan, en basjkir och en rödarmist. Manizer studerade fotografier och träffade överlevande för att återge deras ansikten. Torget framför monumentet är plats för stadsarrangemang och politiska möten.

Monumentet står på gården till Budjonny militära kommunikationsakademi, vänd mot huvudbyggnadens fasad. Sedan 2014 är det skyddade området kring det stängt för nära tillträde; på helgdagar är inträdet fritt, då ceremonier och militärpatriotiska evenemang hålls på platsen. När skulpturen monterades på granitsockeln vreds den 90°, så gruppen rör sig nu mot stadens centrum.

Sonen till den avbildade befälhavaren tjänade som fysisk modell för skulptören när han skapade huvudfigurens ansiktsdrag och hållning. Denna personliga koppling mellan familj och konstnärlig framställning gör verket särskilt intressant ur ett konstnärligt perspektiv.