Magnitnaya, järnmalmsberg i Tjeljabinsk oblast, Ryssland

Magnitnaya är en grupp kullar på Uralflodens vänstra, asiatiska strand inom Magnitogorsk: topparna Atatj, Dalnjaja, Uzjanka (även kallad Magnitnaja), Jezjovka och Berjozovaja, på cirka 25 km². Bergarterna är kalksten och sandsten från äldre karbon genomträngda av granit och diabas, med en stor magnetitförekomst vid kontakten. Stora delar av berget har brutits bort; höjden anges till 616 m.

Järnmalmsfyndigheterna här upptäcktes 1740 av en lokal förman, vilket senare ledde till utvecklingen av en av Rysslands stora industriella städer. Upptäckten förvandlade hela regionen till ett centrum för gruvdrift och stålproduktion.

Namnet Magnitnaja kommer från det ryska ordet för ”magnetisk”, efter järnmalmen som gjorde berget känt. Basjkirerna kallade det Atatj (Әтәс) och bröt järn och stål där till dess att brytningen förbjöds 1735. Kosackstanitsan Magnitnaja, grundad 1743 som en fästning, växte senare till staden Magnitogorsk.

Berget är synligt från staden och tillgängligt för besökare som är intresserade av att utforska dess geologiska särdrag och industriella arv. Bästa tiden att besöka är under varmare månader när vägar och gångstigar är i bättre skick.

Berget är inte en enda topp utan en grupp höjder — Atatj, Dalnjaja, Uzjanka (även kallad Magnitnaja), Jezjovka och Berjozovaja — på omkring 25 km². Malmen bildades där sedimentära kalkstenar och sandstenar möter inträngda graniter och diabaser. Större delen av höjden är i dag bortbruten.