Керженский Благовещенский единоверческий скит, Tidigare ortodoxt kloster i Nizjnij Novgorod-regionen, Ryssland.

Kerzjenskijs Bebådelsekloster stod på högra stranden av floden Kerzjenets i Semenovdistriktet. I slutet av 1800-talet hade det tre kyrkor och 25 munkar. Byggnaderna revs senare: det röda teglet från Treenighetskyrkan användes till ugnar och grunder, stockarna och bräderna till skjul och ved.

Munken Tarasij grundade klostret 1814 som en gammaltroende gemenskap i skogsregionen. 1849 fick det officiellt erkännande och övergick till Edinoverie-status, vilket markerade en vändpunkt i dess institutionella ställning.

Namnet Edinoverie betecknar den ordning där gammaltroende behöll riterna från före patriark Nikon men underställdes Synoden. Skiten antog den 1849, sedan tjänstemannen P. I. Melnikov-Petjerskij övertalat grundaren, munken Tarasij. De flesta tidigare bröderna flyttade till andra gammaltroende skiter, medan Tarasij blev den förste hegumenen.

Klostret finns inte längre idag, men en minnesmarkering från 1997 identifierar den exakta platsen där det en gång stod. Platsen ligger i ett skogsområde nära floden Kerzjenets och kan besökas för att förstå regionens religiösa historia.

Åren 1945–1946 inrymde de forna klosterbyggnaderna en koloni för unga brottslingar, som grävde upp kyrkans källare och klostergravarna i jakt på ett kors som enligt traditionen lämnats kvar av den siste prästen. På 1950-talet upplöstes kolonin och de obevakade byggnaderna revs: kyrkans röda tegel gick till ugnar och grunder, stockarna och bräderna till skjul och ved.