Resurrection monastery in Soligalich, Federalt kulturarvskloster i Soligalitj, Ryssland

Uppståndelsens kloster i Soligalitj består numera endast av Uppståndelsekatedralen (1660–1669) och Epifaniakyrkan (1681), båda förfallna. Katedralens klocktorn har en stor spricka på norra fasaden; 2014 lades ett tillfälligt tak och konstruktionerna förstärktes. Klostermurarna är förstörda och katedralens interiör har gått förlorad.

Klostret grundades 1335, samma år som Soligalitj, och anses vara stadens ursprungliga kärna, kring vilken en hantverksbosättning växte fram. Det levde på saltutvinning och fick av furstarna en del av Galitjsjön och Tjuklomasjön samt fiskerätt. Det härjades upprepade gånger av tatariska, polska och litauiska angrepp och byggdes varje gång upp igen. Katarina II:s sekulariseringsmanifest 1764 avslutade klosterlivet; kyrkorna blev församlingskyrkor.

Klostret är ursprunget till Soligalitj: staden började som en hantverksbosättning knuten till klostret, som är invigt åt Kristi uppståndelse. Rikedomen kom från saltkokning, kvarnar, ängar och fiskerätten i Galitj- och Tjuchlomasjön. Munken Alexander av Votja avlade sina löften här under andra halvan av 1300-talet.

Klostret ligger i centrala Soligalitj, en stad som uppstod ur bosättningen kring klostret. Anläggningen är inte i bruk och dess murar förstördes under sovjettiden; endast Uppståndelsekatedralen (1660–1669) och Epifaniakyrkan (1681) återstår, båda i dåligt skick. Klocktornet riskerar att rasa: håll avstånd från dess norra fasad, som har en stor spricka.

Klostret anses vara Soligalitjs ursprungliga kärna: staden växte fram ur en hantverksbosättning knuten till klostret, och 1335, dess grundningsår, räknas också som stadens grundningsår. Klostret levde av saltutvinning och ägde saltverk, kvarnar, ängar och åkrar samt fiskerätt i närliggande floder och delar av Galitj- och Tjuchlomasjöarna.