Vasilievsky Monastery in Suzdal, Ortodoxt kloster i Suzdal, Ryssland

Vasilievskijklostret är ett religiöst komplex i Suzdal med byggnader från olika perioder. Katedralen för Basileios den store med sin kubiska form och enda kupol utgör kärnan, kompletterad av ett klocktorn i tre nivåer och andra religiösa stenbyggnader.

Klostret grundades på 1200-talet vid vägen från Suzdals kreml till Kideksja som en befäst förpost. Det var ett självständigt munkkloster till 1764, då det förlorade sina jordegendomar och lades under Rizopolozjenskij-klostret; 1899–1916 tillhörde det Spaso-Jevfimijev-klostret. År 1916 blev det en kvinnlig gemenskap och stängdes av sovjetmyndigheterna den 15 februari 1923. Återupprättades 1995.

Klostrets namn kommer från Basileios den store, namnet furst Vladimir antog vid sitt dop; enligt traditionen döptes invånarna i Suzdal här. Sretenskajarefektoriet, uppfört i slutet av 1600-talet, har ett åttasidigt tak som påminner om kyrkan i Biskopskamrarna i Suzdals kreml. Sedan 1995 är det åter ett munkkloster under Vladimir stift.

Klostret ligger vid Suzdals östra utkant, längs vägen som en gång gick från Suzdals kreml till Kideksja. En del av byggnaderna används som privata bostäder, så vissa är inte öppna för besökare. Katedralen restaurerades 1959–1961 av arkitekten V. V. Gasperovitj.

Klostret uppstod på 1200-talet som en befäst förpost vid vägen från Suzdals kreml till Kideksja, inte till Nizjnij Novgorod. Enligt traditionen förknippas katedralens plats med furst Vladimir, kallad Röda solen, som vid dopet fick namnet Vasilij, och med Rysslands dop. Från 1916 verkade det som nunnekloster till dess att sovjetmakten stängde det den 15 februari 1923.