Staro-Kalinkin Bridge, Stenbro över Fontanka i Sankt Petersburg, Ryssland

Staro-Kalinkinbron är en stenkonstruktion som korsar Fontanka i Sankt Petersburg och förbinder två öar i stadens centrum. Den har körbanor för fordon, spårvagnsspår och trottoarer för fotgängare över hela sin bredd.

Sedan 1733 fanns här en träklaffbro över Fontanka och floden Gluchaja, upp till 250 m lång. Åren 1786–1788 byggdes den om i sten enligt en typritning anpassad av ingenjörerna P. K. Suchtelen och I. K. Gerard, med fyra granittorn. Ombyggnaden 1892–1893 under arkitekt M. I. Ryllo ersatte mittspannet med en flack cirkelbåge och behöll tornen.

Namnet kommer från Kalinkina, en liten finsk by som är känd på platsen sedan 1600-talet; från 1820 kallades bron Bolsjoj Kalinkin och från 1907 Staro-Kalinkin. Leta efter inskriften "0.1784" på den högre av de två mitters tornen, och efter granitbänkarna och obeliskerna med lyktor som återställdes vid restaureringen 1965 under arkitekten Irina Benua.

Bron tar emot trafiken från Staro-Peterhofavenyn på vänstra stranden och förbinder Repintorget med Lotsmanskajagatan på den högra; spårvagnar och fordon delar körbanan med trottoarerna. Närmaste tunnelbanestation Narvskaja ligger 1,7 km bort. Uppströms ligger Engliska bron, nedströms Galernybron.

Den lilla inskriptionen "0.1784" på den högre av de två mitters tornen anger vattenståndet vid översvämningen 1784, ett märke få förbipasserande lägger märke till. Granitobeliskerna med lyktor vid infarterna och granitbänkarna på balustraderna nyskapades vid restaureringen 1965 under arkitekten Irina Benua, utifrån arkivforskning och en målning av Karl Friedrich Knappe.