Asylykul, Karstsjö i Basjkortostan, Ryssland

Asylykul är en karstkollapssjö i Basjkortostan och republikens största, med en yta på 23,5 km², en längd på 8 km, en bredd på 5 km och ett maxdjup på 5,1 m. Den ligger i en bred sänka mellan topparna Ulutau, Tubuldak, Ulu-Karagatj och Belekej-Karagatj samt utlöparna av Tashlytau-ryggen, uppbyggd av karbonatiska sandstenar. Södra stranden är en brant sluttning från 210 till 370 m, genomskuren av raviner och terrasserad av en strukturell terrass 50–300 m bred, 10–30 m över vattnet. Vattnet är lätt salt och starkt mineraliserat.

Sjön är av karsttyp: upplösning av gips och kalksten fick en hålighet att kollapsa. Det basjkiriska eposet ”Zajatuljak och Chychlu” utspelar sig vid Asylykul. År 1833 nedtecknade Vladimir Dal legenden att sjön stiger och sjunker före en olycka. Vattnet är lätt salt, inte sött.

Namnet kommer från basjkiriskans asyly, "förgrenad", och kül, "sjö"; en basjkirisk saga förklarar det i stället som "den arga sjön", och Vladimir Dal nedtecknade formen Assuly 1833. Basjkirer säger att sjön har en herre som stiger upp ur vattnet och sitter på en sten för att varsla om olyckor. Sjön förekommer i eposet Zajatuljak och Chychyly och i sången Asylykül.

Sjön är tillgänglig från flera närliggande byar via lokala vägar som ansluter till den stora regionala vägen. Besök är enklast under varmare månader när vattnet är isfritt och området runt omkring inte är lerigt.

Sjöns vatten är hårt och salt och tillhör kemiskt natriumsulfatklassen; nivån stiger och sjunker utan tydlig orsak. Vladimir Dal, som reste genom basjkiriska områden 1833, noterade att invånarna såg en plötslig vattenstigning som ett varsel om olycka. Det basjkiriska namnet förklaras som asyly, ”förgrenad”, och kül, ”sjö”.