Munții Stânișoarei, Bergskedja i nordöstra Rumänien

Stânișoarei-bergen är en flyschbergskedja i Östra Karpaterna som sträcker sig cirka 60 km från nordväst till sydöst genom distrikten Neamț och Suceava. Huvudryggen är asymmetrisk, brantare i väster (19–20°) än i öster (14–15°), och bara två toppar når över 1 500 m: Bivolul (1 530 m) och Bâtca Comorii (1 513 m). De högsta topparna består av motståndskraftiga kritatida Ceahlău-konglomerat.

Massivet tillhör flyschenheten i Östra Karpaterna och består främst av Ceahlău- och Tarcău-bergarter: sandstenar, konglomerat, mergel och lerskiffer. Dess nuvarande relief härrör åtminstone från sarmatien, då nivån mellan Moldova och Bistrița (556–750 m) bestod. Under kvartären skars dalarna 100–140 m djupare och sluttningarna omformades av periglaciala processer. De högsta topparna, som Bivolul (1 530 m), vilar på motståndskraftiga kritida Ceahlău-konglomerat.

Namnet Stânișoarei kommer från boskapsskötseln, den herdeverksamhet som bedrevs på fjällängarna längs kamrarna. Calistrat Hogaș beskrev massivet och dess kloster i "Pe drumuri de Munte", och Mihail Sadoveanu förlade Vitoria Lipans tragedi från romanen Baltagul till dessa berg. Området är också känt för sitt klosterliv och för de många eremiter som levde ensamma i skogarna i århundraden.

Bergskedjan ligger i länen Neamț och Suceava, avgränsad i nordväst av Puzdrea–Ostra-korridoren och dalarna Brăteasa och Suha, i väster och söder av Bistrița. De två Bistrița-ravinerna vid Izvorul Muntelui och Straja skär genom eocen Tarcău-sandsten. Passet Petru Vodă, cirka 900 m högt, är den viktigaste övergången.

Namnet Stânișoarei kommer från stână, fållan, eftersom bergsbetet på kamrarna gynnade fårskötseln. Massivet tillhör flysch-enheten i Östra Karpaterna och består mest av sandsten, konglomerat och mergel från Ceahlău och Tarcău, inte kalksten. Vârful Bivolul, 1 530 m, ligger i mitten av en upplyft synklinal med en massa kritatida Ceahlău-konglomerat.