Kustartilleribatteri Maksim Gorkij I, Kustartillerifästning i Sevastopol, Ryssland/Ukraina

Kustbatteri nr 30 är en kustartillerifästning cirka fem kilometer norr om Sevastopols hamn, på en smal bergsrygg. Dess två pansartorn rymde vardera två 305 mm kanoner och vilade på 203 mm tjocka tak, 300 mm sidoväggar och 406 mm frontplåtar. Betongbatteriblocket mellan dem omfattar cirka 5 000 m² med fyra meter tjockt tak.

Batteriet byggdes mellan 1914 och 1934 på en smal bergsrygg omkring fem kilometer norr om hamnen i Sevastopol och ingick i fästningens försvar. I juni 1942 fortsatte besättningen, utan ammunition, att strida i de underjordiska utrymmena tills tyska stormtrupper trängde in i batteriblocket den 26 juni och tog omkring 40 överlevande till fånga. Efter kriget återställdes batteriet med torn tagna från slagskeppet Frunze och bestyckades med sex 305 mm-kanoner.

Beteckningen "Maxim Gorki I" var en tysk krigsbeteckning, inte en sovjetisk dedikation till författaren. Batteriet bar helt enkelt sitt nummer 30 inom 1:a fristående artilleribataljonen vid Svartahavsflottans kustförsvar. I dag är platsen ett museikomplex tillhörande Militärhistoriska museet för befästningsverk, inrymt på den forna militära anläggningen.

Platsen ligger på förhöjd terräng med utsikt över vattnet och är tillgänglig till fots. Tillträde kan variera beroende på säsong och underhållsarbete, så det är klokt att kontrollera förhållandena i förväg.

Efter kriget återställdes batteriet med torn tagna från Östersjöslagskeppet Frunze, tidigare Poltava, och moderniserades till sex 305 mm kanoner i stället för fyra. I kommandoposten installerades eldledningssystemet "Bereg" med radar och värmesökare. Enligt specifikationen tålde anläggningen en tio timmar lång kemattack, 2000 kg bomber eller en nukleär luftexplosion.